Kära nordiska vänner.
Det är ett nöja att få fira Nordens Dag tillsammans med er i denna sal i Nordens Hus, hjärtat i nordisk kultur och nordiskt samarbete på Island.
Den 23 mars är Nordens Dag – det nordiska samarbetets och vänskapens dag, som firades för första gången av de nordiska föreningarna för 85 år sedan.
Då fanns inget Nordiskt råd, inget nordiskt ministerråd, ingen gemensam arbetsmarknad, gemensamma kultur- och forskningsfonder, inga nordiska kulturhus eller ambassader.
För 85 år sedan var det nordiska samarbetet faktiskt inte mycket mer än en idé och en vision, en snabbt växande mobilitet i alla dessa länder… och den visionen var kontroversiell.
I dag, när vi firar nordiska ministerrådets 50-års jubileum, är det ingen som ifrågasätter vikten av det nordiska samarbetet och det finns inte många politiska idéer som har lika brett stöd i Norden som visionen om ett nära och stabilt samarbete mellan de åtta länder som vi kallar för Norden.
Egentligen tar vi det samarbetet nästan för givet – en självklarhet men vi argumenterar om nästan allt annat.
Men nu har vi nått en vändpunkt. Vi behöver ta diskussionen om det nordiska samarbetets situation och ta ställning till vad vi verkligen vill.
I glädjen och nöjet av allt det viktiga och framgångsrika samarbetet som har ägt rum, har vi nämligen tappat fokus och de senaste årtiondena har viket av samarbetet systematiskt förminskats genom proportionerligt lägre anslag till samarbetsprojekt och gemensamma institut.
Nu har det blivit så att omfattningen av de diversifierade samarbetsprojekt som tillhör nordiska ministerrådet – det nordiska samarbetets flaggskepp under 50 år, blott är ungefär hälften av vad det var för 25 år sedan.
Ska vi fortsätta på det här viset? Vill vi se mer nordiskt samarbete eller mindre?
I coronapandemin och de nordiska ländernas olika respons till de senaste årens flyktingström kan vi även se stora brister i ländernas samarbete, som inte ser ut att närma sig sitt slut.
Trots de tydliga löftena i Helsingforsavtalet – en konstitution för nordiskt samarbete, och den nyligen godkända strategiplanen om att Norden ska bli den mest integrerade regionen i världen, är nu fri mobilitet mellan länderna ett minne blott och det finns en stor avsaknad av solidaritet, samråd och samarbete mellan de nordiska länderna i dessa viktiga frågor.
Ska vi fortsätta på det här viset? Vill vi se mer nordiskt samarbete eller mindre?
Kärnan i det nordiska samarbetet de senaste åren har inte minst varit inom det akademiska och kulturella. Detta samarbete har gett stora resultat, vilket vi bl.a. kommer att diskutera här idag.
För att finansiera Nordiska ministerrådets nya ambitiösa och viktiga vision om att Norden ska bli den mest hållbara och integrerade regionen i världen har nu stora nedskärningar av dessa viktiga frågor utlysts.
De nordiska husen, forskningsfonderna, kulturfonderna, översättningsfonderna, Nordjobb, Nordiska litteraturveckan, Norden i skolan, de nordiska filmerna… alla dessa projekt står inför en risk och nedskärningarna har redan börjat.
Ska vi verkligen fortsätta på det här viset? Vill vi se mer nordiskt samarbete eller mindre?
Kära nordiska vänner.
Vi behöver diskutera nordiskt samarbete och på ett ärligt sätt ge ett svar på vad det är som vi faktiskt vill. Vill vi se mer nordiskt samarbete eller mindre?
Under dagens förhållanden krävs det radikala förändringar och ökad finansiering om vi vill främja og stärka nordiskt samarbete.
Det nordiska samarbetet behöver en ny konstitution, ett nytt samarbetsavtal som garanterar ett effektivare samarbete, ökad livskvalitet och större slagkraft för Norden att ta itu med de stora utmaningarna som vi nu står inför, inte bara i Norden utan globalt.
Gemensamma bindande beslut, samnordiska nyckelinstitutioner, ett gemensamt regelverk inom viktiga områden och ett nordiskt medborgarskap är lösningar som kraftigt kan öka vår förmåga att ta itu med framtidens utmaningar, men som inte riktigt faller inom ramarna som satts upp för det nuvarande samarbetet.
Och det nordiska samarbetet behöver mer finansiering för att vidareutveckla de viktiga projekt som närmar sig och för att uppfylla Nordiska ministerrådets ambitiösa vision, att Norden ska bli den mest hållbara och integrerade regionen i världen år 2030.
Vi kommer aldrig att nå de målen med stora nedskärningar av nordiska samarbetsprojekt inom kultursektorn och det akademiska. Vi behöver värna om dessa projekt men samtidigt avancera inom andra områden.
Enbart på så vis kan vi utöka det nordiska samarbetet de kommande åren och bryta den negativa trenden.
En sådan ändring av riktning, mot ett ökat nordiskt samarbete skulle gynna oss alla. Det är jag övertygad om. Grattis på Nordens dag!
Hrannar Björn Arnarsson, ordförande Föreningen Norden Island på Nordens Dag 2021