Med stor sorg kan vi meddela att förbundssekreterare Henrik Wilén har avlidit efter en tids sjukdom. Henrik Wilén tillträdde som förbundssekreterare för FNF i 2015. Innan dess var Henrik bland annat Pohjola-Nordens generalsekreterare under 2011-2014.

Nordiska rådets 74. session följde inarbetade rutiner sedan decennier med möten, debatter och prisutdelning, men frågan är om inte årets session i riksdagshuset i Helsingfors upplevdes som angelägnare än på många år.

Litteraturen har sedan länge en framträdande roll i den nordiska kulturgemenskapen. Redan på 1800-talet var nordiska författare och kulturpersoner förtrogna med grannlandets litteratur, som de läste på originalspråket. Den skandinaviska språkförståelsen var utbredd inom kulturkretsar. Till exempel Finlands nationalskald Johan Ludvig Runeberg var en bästsäljare i Sverige och välkänd även i övriga Norden. Det samma gällde för Runebergs vän, journalisten och skriftställaren Zacharias Topelius. Enligt historiska källor var duon en särdeles bra affär för det nystartade förlaget Bonnier. Trenden fortsatte in på 1900-talet, men språkförståelsen spred sig inte i vida kretsar, som visserligen gärna läste grannlandets litteratur, men helst på sitt modersmål.

Sveriges spännande riksdagsval var det första i ordningen av tre nordiska parlamentsval som kan rita om den politiska kartan i Norden. Före årsskiftet står Danmark i tur, men ingen annan än statsminister Mette Frederiksen vet exakt när det sker.

I det omfattande tvåbandsverket Union eller undergång kartlägger historikerduon Rasmus Glenthøj – Morten Nordhagen Ottosen skandinavismens uppgång och fall. Glenthøj, lektor vid Syddansk universitet i Odense och Ottosen (lektor vid Forsvarets høgskole / Krigsskolen i Oslo) hänvisar till tidigare förbisedda källor och konstaterar att tanken på ett enat Skandinavien inte enbart var rusiga studenters drömmar och fantasier, utan att det på många håll fanns seriösa planer på en skandinavisk stat eller union.

9 juni firade Åland 100 år av självstyrelse. Sedan Ålands lagting sammanträdde för första gången 9 juni 1922 har dagen kallats för Ålands självstyrelsedag. Devisen för jubileumsåret är 100 år av egensinne, och utan envishet, stolthet och gott självförtroende skulle inte ålänningarna ha kunnat hålla på sin självstyrelse i ett sekel.

Hur ser det hållbara resandet ut i framtiden? Den frågan kan sannolikt ingen svara på, även om många pratar om det. Däremot får man en inblick i hur det hållbara resandet såg ut för länge sedan genom att bekanta sig med affischutställningen Come to Norden, som visas på Nordiska museet i Stockholm fram till 6.11.2022.

För att Norden på allvar ska bli världens mest integrerade region krävs att länderna i regionen har likartade lösningar i de grundläggande frågorna som säkerhet och ekonomisk politik. Oftast har förändringar på den stora världsscenen gett det nordiska samarbetet en puff framåt.

Mången 60-åring kan vara i behov av att fräschas upp och det gäller i högsta grad dagens jubilar. Helsingforsavtalet från 1962 firas varje år 23 mars, som utropats till Nordens dag. Det blir många markeringar Norden runt. Men de politiska beslutsfattarna borde ge juristerna i uppdrag att skriva om avtalet, som brukar kallas för det nordiska samarbetets grundlag.

Det finns många sympatiska ord i isländska språket och ett av de vackraste är handknattleikur (handboll). Det för osökt tankarna till små knattar som leker med en boll, och i samband med den nyligen spelade EM-turneringen i handboll fick tv-tittarna se litet större ”knattar” spela spelet, som uppfanns i Danmark och som med åren kommit att bli en världssport som Norden dominerar.

Coronapandemin har fungerat som en väckarklocka för det nordiska samarbetet, konstaterar Finlands tidigare nordiska samarbetsminister och Nordiska rådets direktör Jan-Erik Enestam i en färsk rapport, som diskuterades på Nordiska rådets session i slutet av 2021.

Svenske finansmannen Jacob Wallenberg drog, i samband med utgivningen av en bok, en lans för mer nordiskt samarabete. Släkten Wallenberg har via sina företag bedrivit nordiskt samarbete, främst med Finland och Norge i alla tider. Idag efterlyser han tätare nordiskt samarbete.

Varför i all världen tog Sverige som stat, åtminstone till en början, och svenskarna så lätt på pandemin i jämförelse med sina nordiska grannar där de kvinnliga statsministrarna snabbt påtog sig rollen som den bestämda mamman (Mor Mette, Jern-Erna och Stränga Sanna) som höll barnen (medborgarna) i Herrans tukt och förmaning tills det värsta var över. Den frågan har Sveriges grannar ställt sig många gånger under pandemin.

Det senaste inslaget i stärkt nordiskt försvarssamarbete är avtalet som Danmark, Norge och Sverige ingick här om veckan med syfte att öka säkerheten i Öresundsregionen. Att det är Rysslands tilltagande intresse för, och kränkning av, luftrummet som ligger bakom initiativet är ingen hemlighet.

Nu när åtminstone tre av de nordiska länderna (Danmark, Finland och Sverige) öppnar samhällena efter pandemin, och förhoppningsvis inte anser sig tvungna att dra i nödbromsen längre fram i höst eller vinter, är det dags att höja blicken från den egna valkretsen och staten och gå in för ökat nordiskt samarbete. Den nordiska gemenskapen bör stärkas igen efter den tillitsförlust som pandemin och hanteringen av den gav upphov till.